”I Järva pratar vi om våld” är ett arvsfondsprojekt som Järva stadsdelsförvaltning driver. Projektet vill öka vår förståelse för vilka konsekvenser våldet får. Kunskapen om våld måste bli större.
Som ett led i det genomför projektet utbildningar tillsammans med föreningar på Järva. Där tar man till vara civilsamhällets kompetens och lokala förankring.
Målet är att skapa en modell där föreningar och stadsdelsförvaltning kan samverka kring våldsprevention. Efter projekttiden kommer resultaten från projektet att implementeras i Järva stadsdelsförvaltnings ordinarie verksamhet.
På tisdagskvällarna den 11, 18 och 25 mars genomförde projektledaren Emilia Eriksson en grundutbildning i våldsprevention tillsammans med IOGT-NTO Spånga. Utbildningen tog bland annat upp olika former av våld (fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, symboliskt våld), våld och kön samt om att ingripa mot pågående våld.
I de tre utbildningskvällarna deltog 10-12 personer. Projektledaren Emilia Eriksson presenterade statistik över våld. Män står för ungefär fyra femtedelar av våldet, kvinnor för en femtedel. Vidare visade hon film.
En film handlade om att en man misshandlar en kvinna. Sonen låser in sig på toaletten. Då knackar ett grannpar på. De har också larmat polisen. Misshandeln avbryts. Temat var ”våga gripa in”. I filmen tänker sedan den unge mannen flera år senare tillbaka på sin barndoms upplevelse av våld: ”Ingen föds våldsam”.
En annan film visade en kvinna i trettioårsåldern som i hemlighet hade skaffat sig en egen lägenhet. Hon hade tidigare bott hos sin moster. En svenskfödd tidigare lägenhetsinnehavare lyckönskar den unga kvinnan till sin nya lägenhet, Men den utlandsfödda mostern kommer och kräver att hennes systerdotter skall flytta tillbaka till mostern. Den tidigare lägenhetsinnehavaren föreslår en kompromiss: den unga kvinnan kan hyra ut lägenheten. Men denna vägrar. Temat var hederskultur.
En tredje film handlade om en svartsjuk pojkvän som inte ville låta sin käresta gå på en fest, där han inte var med. Till festen skulle komma ett tjugotal personer. Pojkvännen ogillade starkt att en viss ”Leo” också skulle komma utan att det antyddes att hans käresta skulle ha något förhållande till Leo.
En av de bästa delarna av projektet var samtalen i smågrupper. De stimulerades av både den fakta-information som deltagarna fick och de filmer som visades.
En annan övning var att deltagarna fick se leksaker som associerades med flickor och pojkar. Sedan fick alla samtala och skriva ned typiskt kvinnliga och typiskt manliga egenskaper (omhändertagande/dominant/smink/farliga yrken/vårdande yrken och så vidare). Post-it-lapparna sattes sedan upp på en white-board-tavla i rummet. Sedan diskuterade man vilka egenskaper som kunde leda till våld och vilka som inte gjorde det.
Några synpunkter i grupperna:
- Droger och våld hör ihop – det borde komma fram mera.
- Om man ser pågående våld – hur man kunde ingripa – ibland kan det vara farligt att ingripa. Å andra sidan kan man alltid larma polis,
- Kvinnor och män: Egenskaper och medeltal som gäller på samhällsplanet behöver inte gälla den enskilda individen.
- I utbildningen togs mest våld i nära relationer upp – varför inte tala om våldet på gator och torg?
- Män står för det mesta av våldet, men varför talar man inte om att men (i varje fall utomhus) utgör merparten av alla våldsoffer?
- Hederskultur; Bra att den unga kvinnan inte gav upp sin lägenhet.
- Man måste följa de regler som gäller i det land där man bor.
- Varför handlade hederskultur-filmen bara om arabisktalande (moster/systerdotter)?
- Den svartsjuka pojkvännen – ”gör slut med honom” var de flestas reaktion,
Som helhet ansågs utbildningen mycket bra. Den stimulerade deltagarna att tänka själva.