”Kroppen skriker. Värken är som en brandvarnare. Den larmar om något är fel. Men man måste inte nöja sig med en värktablett år efter år. Man kan göra mycket själv.”
Pirjo instruerar alla att sitta rätt på stolen:”Lång hals, axlarna nere, ut med rumpan.” Avslappningen börjar när alla sitter rätt: ”Om det är OK, blunda. Det är lättare att gå in i kroppen då.”
”Du står i hallen och tar av dig skorna. Men nu tar du också av dig den tänkande hjärnan med alla måsten, kom-ihåg-lappar, alla historier om dig, dina traditioner, varifrån du kommer, till och med ditt namn. Nu är du redo att kliva in i rummet, utan historier, berättelser, namn, utan alla måsten, bara komma in och finna en plats i rummet. Om du känner att fötterna fortfarande stampar framåt, be dem att stanna. Gör inget, bara andas. Om tankarna kommer tillbaka till dig, sätt dem tillbaka på hatthyllan. Om du känner något i sidan, andas i det området. Låt allting vara precis som det är, andas bara. Om du får en känsla att det är ganska skönt att sitta så där, gör du rätt. För en gångs skulle får du slappna av. Passa på att ge dig själv en liten paus från den jäktiga vardagen. Om du börjar känna det njutningsfullt att vara sitta är du definitivt på rätt väg, bara här och nu. Om du får känna det ljust under ögonlocket, är det något som visar att du får högre energi i kroppen. Alla bekymmer tar så mycket energi från oss. Unna dig själv den korta lilla stunden.”
”Börja röra fötterna och händerna lite grand. Sträck upp kroppen lite. Långsamt i din egen takt öppnar du sakta ögonen.”
”Jag får inte ha ont … låt det vara precis som det är. Det blir värre när vi blir irriterade på det onda.”
”Vi får bekymmer när vi skapar idéer om hur saker borde vara. Jag vill inte ha ont, jag borde vara lite smalare, min man borde vara sådan och sådan. Accepterar det vi har, blir det bättre. Bekymren är kvar när man slappnar av.”
”När vi har bra dagar, ser vi bättre sidor hos våra medmänniskor. Mår vi sämre, har vi lättare att se de sämre sidorna hos andra. Skriv en lapp hemma på kylskåpsdörren, se det som är bra.”
”Kan jag göra något för att min kropp skall må bättre? Promenera? Deltagare sade: ”Min pappa sade att man är sin egen läkare”. Men naturligtvis behöver vi läkare till exempel när något måste opereras.
”Tänker man bara på alla andra … ibland måste man också tänka på sig själv, vad vill jag göra idag? Vi måste ta ansvar för vårt eget välmående.”
Deltagarna blev livligt engagerade i samtal om ovanstående.